Du vet vad du vill. Innerst inne vet du vad du vill. Kanske tror du att det är samhället, normen som har förväntningar på dig om vad du borde utbilda dig till, jobba med. Oftast är det ännu närmare än så. Din mamma. Du kanske har förträngt vad du själv vill för att inte göra henne besviken. När du får fatt i tanken om vad du vill göra slår du bort den för att inte göra ”mamma” besviken.
Om du trots allt tänker att nu ska jag gå min egen väg kan det därför vara extra jobbigt. Dels för rädslan för det okända men också vetskapen om att du inte kan söka tröst hos den du vill söka tröst hos.
Det är en del i att bli vuxen. Våga möta den rädslan och bli trygg i att du är din egen mamma. Ditt vuxna jag tar hand om dig själv. Sök aktivt till andra förebilder som är som du vill vara. Som lever sina liv så som du vill. Där hittar du trösten på vägen när ditt lilla jag tvekar av rädsla för det okända.
Om du är rädd för förändring så tänk att allt inte kommer på en gång. Du kanske börjar med att styra upp så du kan börja senare på måndagar. Genom en liten förändring så mår du bättre och det är de små stegen som leder till stor förändring till slut.
