Uncategorized

Min dröm är att vara spindeln i nätet för att peppa andra att driva äldreboenden på ett hållbart och kärleksfullt sätt.
Många rapporter visar på att depression och isolering leder till att människor begår självmord. Jag tror verkligen att vi kan bryta denna isolering genom att med min idé utveckla äldreboenden till något mer än de är idag. Det jag ser är att även unga vuxna får bo på boendet till en reducerad hyra och att man också kan ha ett allaktivitetshus för förskolor att komma och pyssla, baka och ha rörelse. De som vill får vara med i dessa aktiviteter, gammal som ung.
Det ska också finnas möjlighet att hyra in sig i lokaler i huset för att bedriva verksamhet. Till exempel massage, terapi, rum för gråt och stillhet ser jag som viktiga inslag och för mig är det även självklart med styrketräning. Träning är så viktig för vår psykiska och fysiska hälsa.
Både de som bor på boendet, de anhöriga och de som arbetar där ska ha tillgång till behandlingar och träning. Maten ska gärna vara närproducerad så långt det går och självklart vegetarisk då massor av forskning visar på dess positiva hälsoeffekter både på individnivå och för den globala hållbarheten.

Nu har jag sett och hört att små frön börjar sprida sig här och där på detta tema och att det faktiskt redan finns olika varianter av detta.
Mina styrkor är min breda erfarenhet av olika åldrar och att jag älskar att få andra människor att växa med väldigt små knep. Jag ser mig själv som inspiratör för att få andra att våga prova nya koncept inom deras verksamhet men även som fortbildare i hur man tar hand om andra människor på ett respektfullt och kärleksfullt sätt. Alltifrån hur man samtalar om tunga ämnen till ren omvårdnad.

Det har varit några år av många olika processer och ekonomiska förehavanden för att sammanfatta en ganska lång historia. På den här resan har jag lärt mig att be om hjälp och att ta emot den utan tacksamhetsskuld eller obehagskänslor men nu i dag är jag HELT skuldfri och den känslan är obeskrivligt skön.

Jag är så tacksam för alla som har hjälpt mig på olika sätt och stöttat och hejat på mig. Från djupet av mitt hjärta; TACK!

Detta betyder att jag kommer att kunna ha semester utan att känna stress. Det känns fantastiskt och samtidigt overkligt men nu ska jag vara ledig. Låta dagarna komma som jag vill. Om två veckor loggar jag ut och låter varje andetag få ta större plats än de fått göra på sistone.

Som sagt; Tack till alla er som hjälpt och stöttat mig, Utan er hade jag varit en liten blöt fläck nu. Tack!

Det finns olika läror inom den yogiska filosofin, de österländska behandlingsteorierna och inom ayurvedan när det handlar om höfterna och att spänningar och känslor sätter sig där. Det jag ser i mitt arbete som massageterapeut är att när det parasympatiska nervsystemet (PNS) är svagt och ur balans så blir man känslomässigt och mentalt känsligare för utmaningar och stress. PNS är vår ”fallskärm” – är det starkt och stabilt klarar vi både inre och yttre påfrestningar bättre och återhämtar oss också snabbare. Vi går inte heller så starkt känslomässigt in i situationer som när det är svagt. Vid ett svagt PNS är amygdalan aktiverad och rädslor, mindre tålamod och glädje är tecken på det. Man hamnar i att ”göra” istället för att ”vara”. Nervsystemet tröttas ut. De parasympatiska nerverna fäster i nedre delen av kotpelaren vid länd och korsryggen. Vid stress med för lite återhämtning blir musklerna och bindväven tajt runt bäckenet och även höfterna. Yogaövningar i kombination med andningsövningar och meditation hjälper hela nervsystemet att minska på spänningarna. Att ha benen i högläge är ett annat sätt att lugna ner systemet. Epsomsalt med magnesium gör underverk för trötta muskler och leder. 2-3 dl i ett stor badkar, ligg i länge. Njut.

Idag vaknar jag efter en tung natts sömn, fågelsången är inte lika intensiv som den varit nu i några veckor. Vinden är fortfarande kall men när jag öppnar fönstret och låter solstrålarna nå min nakna kropp så värmer de väldigt mycket. Låter D-vitaminen slukas upp och fylla depåerna som tömts under vintern. Jag känner mig fortfarande trött och tung i kroppen efter jobbveckan men säkert också för det var längesen jag var ledig två dagar i sträck. Jag ser på min kropp att den har åldrats och försöker omfamna den känslan med kärlek.

Jag blir medveten om att det är svårt. Tänker tankar om retuscheringar, lyft och kurer för att gå ner i vikt. Jag tänker också på de fyra som faktiskt blev till och växte därinne och blev fyra fina människoliv. Jag minns den njutning som jag tillåtit min kropp att känna. Men även mycket smärta. Tacksamheten över att den nästan alltid har varit stark och fungerat så bra är oändlig. Jag känner en viss sorg eller mer en känsla av att lämna något bakom mig.

Kroppen bär spår av ett halvt liv men själen känns nyfiken och livsglad. Denna nya tid vi är på väg in i med stora bestämda men lugna steg. In i en tid av kärlek och välmående. En tid nära naturen i glädjens och harmonins tecken. Slut på strider och kamp och en tid fylld av kärlek till varandra. Den nya tiden börjar med självkärlek. Kärlek till oss själva och då inte bara det jag skrev om, utseende, utan kärlek till oss själva på alla nivåer. Det är genom det som vi återigen kommer att leva i fred och kärlek till allt som lever och växer.

Idag har jag börjat med att ge mig själv lite D-vitamin och en lång stund med egna tankar. Börjar känna mig redo att påbörja en stor rensning av gamla saker. Känner så starkt att jag lämnar dessa tio-tolv åren i process bakom mig. Reflektion och bearbetning på alla plan är liksom klar. Jag välkomnar min nya tid, vår nya tid med kärlek. Inte det upproriska och stridandets tid för att göra våra röster till en sanning utan bara helt lugn och jordad i kroppen samtidigt som lekfullheten och glädjen finns där redo att ännu mer få komma ut.

Det börjar alltid med små, små steg. Att unna sig att köpa en ny tröja, nya lakan, att gå en promenad trots att man inte tycker att det finns tid, säga nej till ett möte, tacka ja till något du aldrig gjort, våga möta dina rädslor. Börja med att sätta på strumpan på vänster istället för höger, ta en ny väg till jobbet, säg hej till en främling, hjälp en annan människa du inte känner. Förändring sker i det lilla. Det är så vi bryter gamla karmamönster. Oavsett om man tror på själavandring eller inte så infinner sig en väldigt skön känsla när man är snäll mot sig själv, djuren, naturen och sina medmänniskor.

Idag fick jag återigen ynnesten att få hjälpa en människa att duscha. Hon hade varit rejält sjuk i mer än två veckor och inte orkat tidigare och av hänsyn till oss i personalen inte velat fråga om någon kunde hjälpa. Hon har tänkt att det är många sjuka på avdelningen och fostrad att inte ta upp för mycket tid för någon annan. Idag kände hon sig ganska stark och vågade dessutom fråga. Det var den skönaste dusch hon kunde minnas sa hon.

Efteråt pratade vi om det att det är svårt att be om hjälp och svårt att ta emot hjälp men när man gör det så händer det något inom oss. Både inom den som får hjälpa och den som vågat fråga.

Vad är det värsta som kan hända när en ber om hjälp? Att den andre säger nej. Vad händer då? Ingenting egentligen. Då kan en tänka att det var bra att den andre sa nej och fråga nån annan. Eller hur? Värre än så är det inte. Att kunna säga nej är inte heller farligt eller världsomvälvande. Om du säger nej så är det mycket bättre än att göra något mot din vilja. Jag lovar att den som frågat och fått nej kommer att hitta någon annan som hjälper.

Men ingen annan kan veta om du inte säger till om du behöver hjälp. Om den som frågar om hjälp dessutom vet att du säger nej om du inte kan eller vill hjälpa så blir det lätt att fråga en annan gång. Bättre ett ärligt nej…ja ni vet. Så tänker jag. Det är personlig utveckling såklart och rädslor kommer någonstans ifrån.

Någon har säkert sagt nej nån gång då du verkligen behövt hjälp och då kändes det fruktansvärt jobbigt. Men det betyder inte att du kommer att få nej varje gång du frågar. En av de högst rankade sakerna på listan av välmående och upplevd lycka är just att få hjälpa. Ta det inte personligt om nån säger nej. Våga fråga igen och igen. För vad är det värsta som kan hända? Att inget händer och det hade det inte heller gjort om du inte hade frågat första gången.

Möt rädslan, våga blotta dig. Det händer något fint inom dig då. När du vågar stå upp för dig själv och tillgodose dina behov. Ingen annan kan veta vad du vill ha om du inte säger det. Så tänker jag. Självkärlek.

Mer än två månader har gått sen jag skrev sist. Jag hade en tanke att skriva varje söndag men så blev det inte och nu kommer bloggorden en torsdagskväll. Hyrde alltså en lokal att ha min verksamhet i. Tänkte i huvudsak ha massagebehandlingar där men jag såg också fram emot att få göra healingbehandlingar och coacha.

Vi galopperade på mot stupet och samtidigt bråkade vi om vilken färg vi skulle ha på spaden i sandlådan. Producera, konsumera, sociala medier och flyga flygplan…sen sa Moder jord stopp. Jag tänker på ett naivt och själsligt plan att det var dags att städa på jorden. Som i den där Barbapappaboken där familjen tillsammans med alla djuren åkte till en annan planet i väntan på att människorna skulle börja ta hand om jorden. Så likt Noaks ark såklart och väldigt barnsligt. Men så fantastiskt fint det är att se hur allt kan läka. Allt som lever och växer, människor, djur och natur.

Mina tårar kommer äntligen när jag lagar min linsgryta. Tar det sista äpplet och hackar i och låter bitarna falla ner i grytan. Pressar en citron och låter mina tårar få komma. Länge sen nu för dagarna blev till veckor som blev månader och mitt liv rullade på fortare och fortare. Nya saker att lära mig med att driva eget bolag samtidigt som Coronan kom har varit en stor utmaning. Att streta vidare och hitta nya sätt har många med mig fått göra nu. Jag släpper allt för en stund och tillåter mig att vara liten. Längtar efter min brorsa som dog alldeles för tidigt i mitt tycke och tänker på alla andra döda i min familj. Längtar extra efter mina stora barns farmor. Samtidigt såklart så tacksam för mina barn.

Tänker på alla som jag har tagit hand om på sjukhuset. Så fint att få vara med om det och samtidigt så smärtsamt. Vi öppnar fönstret och släpper ut själen när någon lämnar jordelivet och tvättar döda kroppar, lägger ner dem i svarta säckar och sen på något underligt och mänskligt vis skrattar vi i fikarummet.

Idag är det fullmåne och jag är obeskrivligt trött. Trött och sorgsen men redo att fortsätta min vandring mot nya mål, nya utmaningar och nya marker.

Den här veckan har jag öppnat min lilla mottagning i ett rum uppe i det som kallas för Gula byggningen i Gustavsberg. Under två veckor har jag roddat med att få tag i en begagnad massagebänk, begagnade möbler, några inköp på IKEA, beställt bänkpapper och olja, installerat Bokadirekt, E-passi (friskvårdsappen), beställt bredband och router, uppdaterat hemsidan, gjort visitkort, gjort om visitkort, marknadsfört mig och lärt mig av mina misstag och gjort om och gjort rätt. Jag är så tacksam för att jag fick tipset av min granne och vän, Jenny och till alla som hjälpt mig. Jag är oerhört glad för de som kommit och att de har varit nöjda.

Det är en så speciell tid vi får vara med om och vi hanterar oro och rädsla på olika vis. En del blir helt lugna och andra går in i stress. Ingenting är mer rätt än det andra. Jag tänker att vi får hjälpa varandra på olika vis. Vi kommer närmare varandra och ibland kanske ifrån varandra. Men jag ser att ur oron och rädslan kommer något gott också. Många har stannat upp och samlat sin familj och blivit påmind om vad som är viktigt här i livet. Hittat tillbaka till sig själv på ett djupare plan. Vilka vi egentligen är när vi inte jagar tiden i ekorrhjulet.

Idag konstaterar forskare världen över att massage, p g a dess specifika tryck och töjning på vävnaderna, framförallt på muskler, blodkärl, nerver och hud, påverkar det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet vilket sedan reflexmässigt ökar blodcirkulationen, hormoner som ger lugn frigörs och musklernas spänningsgrad minskar samtidigt som koncentrationsförmågan ökar och immunförsvaret stärks.

Därför är jag så glad att jag för drygt fyra år sedan klev in på Axelsons och utbildade mig till massageterapeut! Vägen till hälsa och ett välmående liv är genom att göra snälla saker mot sig själv. När jag började göra det som var bra och lärde mig lyssna på min kropp och själ, då började det hända saker. Massage är en sån, träning, dans, skratt, kreativitet i alla former. Vi får leva på den här jorden utan lidande och genom att slå på oss själva. Det tog ett halvt liv för mig att fatta det men tack för att jag hittade dit. När jag slutade tänka vad jag borde och vad som är strategiskt rätt och började följa min inre röst, då blev det lugnt inom mig. Tack. ❤️

Idag ska jag ha med mig tanken att jag inte ska döma det jag möter. ?

Jag ser och hör så mycket rädsla just nu. Vi matas av rädslor för så många saker och uppmaningar om att du inte ska vara nöjd med dig själv. Rädslor om att dö, att bli smittad, att världen ska gå under. Jag har noterat paradoxen att vi är rädda för att dö av en virusinfektion men inte är beredda att ställa in en sportlovsresa. Att vi vill dricka rent vatten, bada i rent hav men inte sluta konsumera och resa. Att vi ska äta en semla och sen få tusen tips om hur vi blir av med den. Men också att vi gärna lyfter fram personer som gör hemska saker mot andra människor. De inläggen jag sett handlar om sorg och ilska över inhumana handlingar. Tänker att den som skriver sånt vill gott men det föder mer hat och ilska även det.

Jag försöker mitt bästa att inte se eller höra på nyheter och läsa om alla dessa rädslor. Ändå är jag uppfylld av det. Det är som en centrifug av ord som snurrar runt i hjärnan. Som ett band av löpsedlar varvat med rädslor och reptilhjärnor som dansar runt i en ring.

Nu ska jag först dricka en kopp te, sen gå ut i skogen och tänka på Deepak Chopras uppmaning för dagen att inte döma någonting som inträffar. Jag kör hans 21 dagars meditation. Jag ska fortsätta att ta hand om mig själv, kropp och mitt sinne. Ge mig själv tid med mig själv och lyssna på min inre känsla och den är läkning och kärlek. Men jag ska inte heller döma det jag möter. Inte ens nyheterna. Vara medveten om mina tankar. Det jag matar växer. Läkning och kärlek. Genom att lyfta fram allt fantastiskt och fint som sker varje dag i våra liv, tänker jag, leder oss bort från rädslan. Ha en fin söndag! ❤️

Låt fantasin flöda fritt

En dag i somras satt jag och ritade. Jag ansträngde mig ganska hårt för att bli av med min vuxna orossida till en början. Den röst som hörts högst sen jag blev självhushållare är ekonomin.

I den stunden lovade jag mig själv att sluta lyssna på orostankarna och låta min kreativitet få komma. Det var en slags övning som jag hade fått för mig att göra. Jag skulle lyssna inåt och känna var det kändes gott att vara. Jag började tänka på mitt nystartade företag och hur jag ville att det skulle se ut och framförallt vad jag ville göra. Efter en stund såg jag att jag hade ritat en hängmatta, en lägereld, barn och djur, kärlek till många olika slags människor, tält, vatten. Jag hade också ritat massagen, coaching och föreläsning som en del av det. När jag sen tittade på den där bilden tänkte jag att det var så mycket som jag tolkade in som min fritid. Efteråt delade jag upp de där två olika drömvärldarna men nu inser jag att det är just det som håller på att hända. Alla delarna får ta plats, samtidigt. Inte uppdelat till dagtid/kvällstid eller jobbtid/semester utan ett liv med goa känslor hela tiden.

Dröm stort, det har vi nog alla hört men det är oftast svårt för rösterna inom en eller runt omkring en säger att det inte går. Men sätt dig med penna och papper nån dag. Dröm stort, släpp ”hur”. Lyssna på dig själv och känn var du mår som bäst. Göm sedan undan det i nån låda och ta fram det sen ska du se att livet självt tar en dit på ett eller annat sätt. Så häftigt tycker jag!