Flyget, jordbruket, industrin, konsumtionen …
Jag hör många människor prata om miljön nu. En medvetenhet har väckts och många har gjort olika val som känns rätt för dem. Någon källsorterar och cyklar till jobbet. En annan har slutat att äta kött och tar med tygpåsar till affären för att minimera plastanvändandet. Andra har slutat att flyga.
Jag hör också att samtidigt som någon berättar om de val hen har gjort för att göra något för miljön så blir det lätt ett avståndstagande mot dem som inte gjort samma val. Det är mänskligt. När en har hittat sitt sätt som känns rätt att leva vill en gärna få andra att få uppnå samma känsla.
Det som skiljer oss från djuren, som jag ser det, är att vi är födda med en fri vilja. En fri vilja som är fantastisk och lär oss saker på ett djupare plan hela tiden. Den komplicerar också vårt sätt att förhålla oss till varandra. Jag tänker att när det kommer till miljön och hur vi ska förhålla oss till den så måste det få se olika ut. Några har fokus på flyget, andra på jordbruket, industrin och konsumerandet.
Vi behöver inte ställa människor mot varandra och bråka om vad som är mer rätt än det andra. Den lilla människans val gentemot storindustrins utsläpp. Allt är bottnat i rädslan. Rädslan om att jorden håller på att förstöras och mänskligheten snart utplånas. Det är stora existensiella frågor som rör vårt inre. En del ”strutsar”, andra flyr på andra sätt, en del tar det ansvaret som de tycker känns rätt.
Jag tänker att det alltid börjar hos mig själv. Jag gör det jag förmår. Komposterar och använder begagnat eller vad det nu må vara. Ibland gör vi fel men viljan till förändring finns där. Jag tänker också att vi har så mycket kunskap och förmåga att det precis som i Barbapappaboken går att städa jorden. Vi behöver bara lyssna på vetenskapen och forskningen och agera utifrån det. Jag tror också att det kommer ske genom kärlek till oss själva och den jord vi lever på. Inte av rädsla.